Gröna sidan upp!

Var vid en stuga vid havet i dag. Först så fikade vi och de sa sedan att tre-fyra timmar senare skulle det bli mat. Jag såg en skogsväg från stugan in i landet och jag undrade var den gick. De sa att det var rätt ödsligt men jag beslutade mig för att ta en promenad efter vägen. Jag tog med kameran vilket jag senare var glad över att jag hade med mig.

Det var enstaka snöfläckar efter vägen men inte blötare än att jag ganska så lätt kunde gå med mina skor utan att bli blöt.

Ja det var verkligen ödsligt och frisk luft. Efter ett par kilometer så blev det ett snöparti och jag såg de spår som jag aldrig sett i verkligheten. Det såg ut som björnspår! Min puls ökade. Björnspår! Jag hade moblitelefonen med mig och ringde till stugan. Först trodde de att jag skojade men de beslutade sig för att komma efter. De ringde efter ett tag och undrade var jag var men tydligen var jag 6-7 km från stugan. De var själva lite förskräckta det hörde jag på rösten. Jag tänkte ge upp och vända om men till slut såg jag några trötta själar komma gåendes.

Vi tittade på spåren och hade alla samma uppfattning. Vi gick och jag ville följa spåren men ingen annan vågade. Tydligen är en arg björn inget man vill träffa. Jag vandrade ungefär ytterligare två kilometer men då kunde jag inte se några mer spår.

Jag vände tillbaka och vi gick allihop tillbaka till stugan där det vankades mat.